Årets sista...

Det händer inte så mycket nu. På jakt & fiske fronten alltså. Då jag helst bara bloggar om just jakt och fiske så blir det inte mycket nytt på bloggen. Snön sätter liksom stopp för det mesta. Var ute på en kort pimpel tur med Kalle och Nippe i tisdags men det roligaste på den turen var att Kalle körde fast med bilen i snön. N och jag drog vars en abborre som nätt och jämnt vägde mer än balansaren. Det var det enda.

All jakt ligger naturligtvis nere nu. Rådjur och älg har det svårt som det är och vildsvinen lyser tyvärr med sin frånvaro på åtlarna.

Senaste besöket var den 14:e Dec och då vi kollade åtlarna härom dagen orkade knappt den sketna Moultrie automaten runt. Nytt batteri gav den lite mer liv men lååååångt ifrån hur den verkligen kan sprida kornet. Våra accufeeders sprider som fasen med lite ny kräm innanför kåpan. Måste nog sätta Moultrie automaten som sämsta inköp 2010.

Just nu längtar jag efter lite skare så att vi kan dra igång med lockjakten på räv. Ser fram emot att få fälla den första räven på lock med harskri.

Idag var det älgbiff med grönpepparsås/bearnaise och klyftpotatis på menyn. Så gott så jag nästan föråt mig. Elliott är inne i en liten äta-mindre-period just nu men jag försökte förklara för honom. Jag pekade på hans tallrik med uppskurna bitar och sa: "Det är älgkött".
Elliott (2 ½ år) sa: "Älgen har tappat den. Vildsvinet ska ta den."
Jag undrar om jag pratar lite för mycket om jakt och dem djuren vi jagar?? :)

Jag har ju glömt att nämna den fina vinsten jag vann i tävlingen på Tid för jakt. En eftersökslampa (inkl tillbehör) från http://www.barajakt.se/. Har testat den lite hemma på tomten och det är en ljusstark liten rackare som påminner om min Ledlenser H7 i skenet. Starkt vitt sken. Ska bli kul att lysa runt lite i skogen med denna.


Jag vill i detta årets sista inlägg passa på att önska alla mina bloggläsare ett Gott Nytt År och önskar att 2011 blir ännu bättre på alla sätt och vis för oss alla.

Modifiering av ett SP88 vapenskåp

Köpte förra året ett nytt vapenskåp. Valet föll på ett Scandinavian Safe SafePower SP88 från Hylte Lantmän. Snabb och smidig leverans så all heder åt Hylte. :)

När jag öppnade skåpet såg jag att stöden för vapnen var någon form av skumgummi/plast variant med klet på baksidan. Dessa skulle sättas på vars en sida och sen skulle man få sätta bössorna omlott för att få plats. Dock var nog inte tanken att piporna skulle vila mot dessa då dem var alldeles för grunda och kikarsiktet gick emot först. Satte man dem på sikthöjd så att säga så blev det åter problem eftersom en del bössor saknar sikte och dem som har sitter på olika "höjd" när bössan står upp. När jag så skulle ta ut ett gevär som var långt bak så fick jag antingen lyfta ut alla framför eller krångla och lirka ut det med risk att de andra bössorna trillade eller skavde mot varandra. Efter några månader så lossnade dessutom dessa stöd då klistret släppte från själva stödet och kletet satt stenhårt fast i skåpet.
En annan väldigt intressant/rolig och samtidigt skrämmade sak är att företaget marknadsför detta skåp som "lämplig förvaring för upp till 16 gevär men godkänt för 20 gevär". Hur i helskotta ska jag få plats med ytterligare 10 gevär i detta skåp, än mindre 14 gevär till?????? Ska man knöla, ställa varannat gevär upp och ner, slänga ut alla hyllor osv för att överhuvudtaget lyckas?? Nej, lämplig förvaring för 6-8 gevär om man är någorlunda rädd om sina vapen stämmer bättre överens med verkligheten.
Jag tycker det är väldigt synd att dem gör ett så pass bra skåp och sen låter typ den viktigaste detaljen vara så kass. Mitt förra skåp till exempel, (ett Norlyx HL6), hade en jätte enkel lösning som liknar den jag nu gjort själv. Fästena finns ju redan på ena sidan av skåpet så dem hade kunnat göra ett 100%-igt skåp med väldigt små extra medel.

En tanke formades under året och för några veckor sen fixade jag till egna stöd så att nu står gevären i två rader och inte omlott. Jag sätter dem gevär jag använder oftast längst ut och det funkar kanon.







En annan förbättring jag gjorde var att sätta små möbeltassar på utvalda ställen så det inte klonkar när man stänger dörren. I övrigt är väl skåpet bra. Hyllorna vid sidan om fyller sin funktion och facken i dörren är kanon.

Grisjakt

Ännu en gång fick vi ta en vardag i anspråk för att kunna genomföra en grisjakt.
Jag, Nicke, Kalle, Ingemar träffades på gårdsplanen 07:35 efter att vi spårat av rundan. Inga vettiga spår alls och beslutade att släppa vid Skärsjö udde. Ko med kalv har siktas där och även gris för några dagar sedan. Dagens väder var en kall nordan och ca -9 grader vid starten. Dock inget snöfall.

Rhina släpptes och sprang omkring en del men fick inte upp något. Vi postade inte ut utan gick i samlad trupp. Såg en del gammalt bök men inga slag alls som var nya.
När vi tagit oss runt 50% och kommit fram till planteringen skallade Rhina och vi postade ut. Jag skulle tillbaka till vändplanen men hann inte gå mer än 10m då jag såg något svart springa bort från planeringen på ca 120m håll. Hörde att Rhina stod kvar och skällde så jag misstänkte att nån gris kunde gått loss.
Skyndade mig genom skogen men såg inget mer. Rhina drog strax iväg med något djur men det gick iväg lååångt.

Vi avbröt och körde runt. Hoppades att Rhina skulle driva mot oss men det gick upp och sen tillbaka och sen upp igen och blev inget vettigt av det alls. Det fick bli en fika istället och även grillen tändes upp. Den gris Ingemar sköt sist visade sig vara eländigt liten och hade inget fett alls mellan kött och skinn. Nu låg båda baklåren samt kotlettraden i marinad för att läggas på grillen.
Hasse anslöt med Fanta och Cilla släpptes vid masten. Kort därefter blev det upptag och ståndskall. Det rörde sig inte och var typiskt också på fel sida gränsen. Vi släppte då Fanta med för att se om vi kunde trycka loss och då gick det bättre. Det gick norröver och vid ett tillfälle trodde jag det skulle gå mot mig vid Stenen. Dock vek det av mer norröver och fortsatte förbi men stannade en bit bort mot där Nicke stod. Även Hasse passade i det området så nu hoppades vi att det skulle gå vidare. Än en gång hade det glidit precis över på fel sida och vi kunde bara avvakta. Efter en stund smög Nicke fram för att se vad det var och såg då ko med kalv stå fritt och fint. Något senare gick det loss men när det passerade Nicke gick det för fort och inte heller Hasse fick tillfälle.
Nu var det så olyckligt att Ingemars radio hade slutat funka för sändning så han kunde bara lyssna och det var ju hans jaktmarker vi stod på. Det visade sig att på grannsidan jagade man just älg tillsammans med den marken vi jagade på och där älgarna stod hade Nicke kunnat skjuta kalven. Snopet värre...

Hur som helst. Hundarna kallades in och vi anslöt allihop vid grillen där vildsvinet precis var klart. Köttet smakade kalas och det var gott att få i sig lite mat.


Efter detta avbröt jag, Kalle och Nicke men Ingemar och Hasse fortsatte. Vet dock inte hur det gick för dem.

Gårdagens vildsvinsjakt

Gårdagens jakt var planerad sedan ett par tre veckor tillbaka. Dock som rådjursjakt med Pella. När snön kom så blev det till slut för mycket för att kunna köra rådjursjakt med Pella så vi ställde om siktet till svinjakt. Som tur var kunde Ingemar ställa upp och då det blev en del manfall blev vi bara tre tappra jägare som träffades vid masten 07:35. Det var jag, Nippe och Ingemar. N och jag hade kört rundan innan och spårat av men det var väldigt svårt då det hade snöat under natten/morgonen. Dock såg vi svinslag från minst 2 st grisar som vi tyckte vi kunde börja med. Dagens väder var rätt skapligt med -7 grader, svag NO vind och lovat halvklart.
Nippe pulsade bort mot Jordgubbahygget och jag skulle ta tvärsomvägen ifall de skulle norrut. Ingemar släppte på slagen och efter en stund kunde Nippe meddela att Cilla passerat honom i grisslagen men att dem hade gått ur marken. Cilla släppte ganska snart och återvände. Ingemar skulle släppa en gång till i samma område och N ropade till mig och bad mig köra upp och spåra av Quravägen så länge.
På väg till bilen meddelar Ingemar att Cilla fått upp något och skällde fullt ståndskall. Älg tänkte jag direkt och gick vidare. Hoppade in i bilen och började köra när Nippe meddelade på radion att ett skott var avlossat. Kort koll med Ingemar visar att en gris låg på platsen. Jag vände om och körde tillbaka för att assistera.
En liten gylta på kanske 17kg LV var det som kommit i vägen för en slug så nu fick vi allt ta en kaffe.
Vi beslöt oss sedan för att släppa på samma ställe där den lilla gyltan stog för inte kunde väl en sån liten gris stå helt själv?! Jag tog mig till Tjädertallen som i vinterskrud ser ut såhär:

Cilla jagade runt men hittade inget. Vi åkte då upp till Quravägen där jag passade och Nippe och Ingemar släppte Cilla från vändplanen nordost om på Yasjölivägen. Innan jag ens kommit fram meddelade Nippe att Cilla satt fart mot mig och alldeles snart verkade hon ha nåt i nosen för hon snurrade runt runt på ett begränsat område. Jag täckte av vägen så gott det gick men även här gick vi bet. Osäkra på om slagen var för gamla eller om Cilla var något osäker då hon nyligen löpt. Här är Quravägen i alla fall och in till höger ligger hygget där jag sköt kalven.

Med så få jägare på markerna kunde vi nu spåra omkring lite själva och jag och Nippe tog oss genom skogen i hopp om att finna några hyffsat nya slag. Vi hittade ett ensamt spår som vi beslöt oss att släppa hund på. Ingemar anslöt och här är vi 50m från där grisen gått över vägen.

Inget upptag här heller så vi åkte över till andra sidan för att testa lyckan. Dock så var det först korvgrillning på schemat. 16 korvar hade Nickes kära hustru försett oss med så det var ingen risk att vi skulle gå hungriga från elden. :)
Nästa och dagens sista släpp blev vid masten och jag vek av in på Sundahlavägen. När jag passerade hygget så kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden. Hela dagen hade jag undrat vart snön kom ifrån då det var klarblå himmel mesta tiden. Just när jag kom ut på hygget så snöade det på rätt bra och solen sken. Denna vy hade jag:

Jag tog passet vid stenen där det skjutis några grisar. Ett väldigt tätt pass där det gäller att vara på helspänn då man inte har lång tid på sig när grisen väl passerar. Dock var det tomt även i denna såt och vi blåste av för dagen. I backen tillbaka upp mot hygget tog jag dagens sista bild som får gestalta det härliga vinterlanskap vi har för tillfället.

En kanondag i lugnt tempo med goda vänner och rätt bra jakt. Vad mer kan man begära??

Nippe och Ingmar

Jaktledaren och hundföraren/skytten.

Cilla luggar gris

Grisjakt och en ligger

Ingmar fick skjuta på fint ståndskall av Cilla.

Galten hittad

Men nu får vi ta veckan från början.

Lördagen den 6e Nov var Kalle och jag uppe och hade fix med våra åtlar. Ställningen som rasat byttes ut mot en rejäl med lyftanordning så vi slipper klättra och den trasiga Moultrien byttes ut mot den andra som fortfarande funkar. 200 liter äpplen slängdes ut tillsammans med en del majs och alla träd blev tjärade. Kameror åkte också upp så nu skulle vi se vad och när dem var där. Kalle hade en sittning på måndagen efter utan att se nåt.

I lördags var vi uppe igen med 200 liter äpplen (tack Joel) och kollade även av kameran. Såg då till vår förvåning att dem kom väldigt tidigt. Redan vid 18:30 nån dag och att Kalle hade skrämt dem på väg ut i måndags. På kvällen satte sig Kalle och Millis väldigt tidigt men som det brukar vara med jakten så går det inte så lätt som man ibland kan hoppas på. Inte ett liv och kameran visade att dem inte varit där alls den natten.

I söndags eftermiddag var det and och gåsjakt på schemat. Kalle bjöd in och vi (jag, Kalle, Millis+Clara, Mats och Stefan) träffades 15:30 vid Statoil. Ute på ön vi 15:50 där jag svidade om till vadarstövlar. Var tydligen lite si och så med vattenståndet och ett bra ställe skulle vara en vassrugge. Kalle anvisade och jag knatade ut med hagelbrakaren på axeln och cigarren i mungipan. Kom upp i ruggen och banade väg igenom för att ta mig till utsidan. Hittade en plats jag tyckte va bra och trampade ner lite vass så jag skulle ha svängrum. Kände då att hela ruggen flöt och var inte fast i botten. Huga....

Sen var det bara att vänta. Det blåste lite och duggregnade så man hörde inte alla småljud som behövs. Efter ett tag började det flyga änder kors och tvärs men inga inom skotthåll. Kom en and farande i hög fart och jag drog iväg ett skott men kände direkt att jag var låååångt efter. Tiden flöt på och jag bommade även några gäss. Självförtroendet fick sig en törn denna kväll. Längre in hade Kalle bättre tur och fick ner en fin gräsand som Clara fick apportera. Här med matte Millis.

Det är ruggigt kul med fågeljakt. Man måste vara 100% beredd hela tiden och det går inte att såsa. Då är det kört direkt.

Så igår var jag lite sugen på att sätta mig på ST igen. Kalle var till sjöss och varken lillbrorsan, Stefan eller Nippe kunde hänga på. Det fick bli en ensam sittning.

Anna kom inte hem förrän 18:45 från jobbet så jag kom iväg rätt sent med tanke på att dem varit tidiga några kvällar. Körde förbi stigen till åteln och parkerade bilen längs med vägen. Smög sedan i löven i vägkanten och sedan tyst som bara den genom skogen till kojan. Precis när jag kom fram till stegen hör jag en gris i slänten som tar några snabba steg och sen ställer sig och vädrar friskt. Den står ca 15m från mig och vinden låg inte helt rätt. Tyckte inte att den borde känt mig men det var nog nån liten vindil som gled ner till trynet. Grisen iväg och jag tog mig upp i tornet så tyst jag bara kunde. Klockan va 19:53.

Satt och lyssnade och tyckte mig höra gris prassla långt bort men inget som kom i närheten.

Det var en toppenkväll vädermässigt. Svag men konstant vind från VSV. Hade velat ha ner den lite till SV men man kan inte få allt. ;) Tempen låg på +3 grader när jag smög mig ut och den 63% -iga månen hjälpte till perfekt.

Minuterna tickade på och jag började nicka till lite då och då. Hände ju inte så mycket. Ett rådjur skällde vid grannåteln och jag undrade om dem också satt ute.

Vid 21:27 knakar det till försiktigt nere i kärret och jag hör gris närma sig sakta. På med kåporna och upp med bössan. Ser till att endast röra mig då grisen rör sig. Kollar den stora mörka skuggan till vänster om kameraträdet. En sten som legat där hela kvällen så inga konstigheter där. Däremot undrar jag vad det är för skugga som står något till vänster om strax bakom. Lampan tänds inte och grisen måste stannat precis utanför sensorn. Funderar lite på att invänta lampan men tar en titt i kikarsiktet. Ser då att jag har klockren bredsida och ser väldigt bra. Hårkorset försvinner dock i bogen så jag vrider igång rödpunkten. Lägger an på nytt och letar in punkten mitt i grisen i bogen. Stig vrålar och grisen ger sig av. Jag slänger av mig kåporna och hör den springa iväg med en rasande fart. Nerför slänten och en ljudligt plask genom bäcken och sen vidare. Faan med. Över bäcken... Då har den sprungit långt. Hör dock sprattel som verkar närmare och så ett pysljud som om någon luftade ett cykelhjul. Sen kommer tystnaden och lägger sig. Hmmm. Men visst borde pysljudet vara en bra grej?!?

Smsar lite och ringer sen upp Ingemar för att fråga ifall han vill köra ett dödsök med sin jämte. Får till svar att hon löper så det blir inget sånt för Cilla. Ja ja. Bara att gå ner och kolla av skottplatsen.

På med Ledlenser H7 pannlampan och tar mig till äppelhögen. Blir lika glad varje gång jag använder den pannlampan. Ruskigt bra ljus!!

Kollar runt lite där grisen stod men ser inget speciellt. Lurigt med bruna och orangea löv. Tar ut svängarna och går mot slänten. Då ser jag blodstänk (se bild nedan) och det är bara att följa. Har Stig redo ifall nåt (läs argsint skadeskjuten galt) skulle springa mot mig. Går förbi ett träd där det stänkt blod rätt högt upp. Måste vara bra tryck ut ur den grisen. Efter redan 20m ser jag den ligga precis där slänten slutar och det blir plant. Den grisen jag hörde plaska över bäcken måste varit en annan på väg in som jag inte uppmärksammat.

Återigen har Barnes TSX kulan gjort ett bra jobb. Tar på mig selen och snarar grisen. Oj vad tungt det blev i uppförsbacke. Är dock väldigt glad över just selen för jag hade inte velat dra 75kg gris med snedbelastning på ryggen mer än max 5 m. När det planar ut så går det rätt lätt att dra ut grisen till vägen. Kan nog klara upp till 100kg gris med den selen på plant underlag.

Misstänker starkt att grisen jag sköt var den vi haft veckan innan vid ungefär samma tid. Kolla bilden nedan och döm själva.

Julskinkan räddad! :)

Eftersöket kan börja

SVA om utfodring med sockerbetor

Fick nedan information som en kommentar på mitt förra inlägg men tycker det är så bra information att jag lyfter ut det och lägger i ett eget inlägg.
Tackar Nippe för undersökningen samt info från SVA

*****************************************************************************************************
Hej Niklas!

Tack för ditt mail - det är en återkommande fråga från södra Sverige.

Reproduktion hos älg är väldigt dynamiskt och dålig kalvtillgång varvas med god. Det är en del av naturen och kan ha en rad olika orsaker, men det är framför allt klimatet som styr det hela, tillsammans med den förvaltning man bedriver över större områden. Vintern som gick var sträng, men det var under förra hösten som kon brunstade och blev betäckt, vilket var det första steget till den kalvobs ni såg i år. För att kon skulle brunsta behövde hon vara i fint hull efter hennes föregående dräktighet och foderintag under sommaren 2009. Var hon i undermåligt hull (pga tvillingkalvar, sommarklimat mm) efter sommaren så kanske hon inte brunstade i tid, alt. inte alls. Det är det som ger det resultat man såg under jakten i år, 2010. Vintern kan ha gjort sitt, men det man känner till om kor och deras avkomma är att de investerar så mycket hos kalvarna att de nästan hellre dukar under själva än att kasta dem av näringsbrist eller liknande. Vid SVA har vi under vintern som gick fått in enstaka rapporter om kastade älgfoster, men dessvärre inga delar för analys. Så vi kan inte säga vad som orsakat det, helt enkelt.

Frågan om sockerbetor och kastningar har hos älg inte någon vetenskaplig grund. Stora gårdar i Skåne har under flera år utfodrat klövvilt med sockerbetor och de yrkesjägare jag talat med därifrån har aldrig upplevt några problem med reproduktion hos varken dov eller kron.

Hos nötkreatur och får är fenomenet välkänt och utfodringsrelaterad abort (oftast under sista tredjedelen av dräktigheten) är den vanligaste orsaken till abort hos dessa djur. Begreppet kallas mykotisk abort (svamporsakad) och sker när kreaturen får i sig mögelsvampar som bildar mykotoxiner (svampgifter) vilket kan leda till abort eller kastningar. Förr var det vanligt med mykotisk abort hos djur som åt möglig melass, men numera är det mer mögligt spannmål och ensilage som ses som vanliga orsaker.

Det är alltså inte utfodringen i sig som är riskfylld, utan kvaliteten på fodret. Det finns inget vetenskapligt rapporterat gällande denna typ av abort eller kastningar hos vilda utfodrade djur och i det här läget går det inte att dra paralleller mellan tamdjur och vilda djur. Visst – utfodring sker med diverse foder i form av spannmål, betor, potatis, kålrötter, bullar, bröd och godis, vilka alla (precis som i kylskåpet hemma) har mögelsporer på sig. Det är dock inte alltid dessa sporer får möjlighet att växa till och bilda mögelsvampar som kan bilda dessa gifter. Samtidigt gäller ju att det är ytterst sällan vilda djur väljer att äta ruttet eller osmakligt foder. Nötkreatur är en annan historia då de ofta äter vad som ges – ibland slinker dåligt foder med, ibland spik, ibland annat.

Sammanfattningsvis gäller att det finns inga belägg för att viltets reproduktion störs av att jägare utfodrar och sannolikheten är ganska liten då viltet ofta ratar dåligt och ruttet foder. Dock rekommenderar vi att man skall försöka hålla foderplatserna någorlunda torra genom att flytta dem successivt i en cirkel (t ex en vändplan) för att minska riskerna för att få dålig hygien. Ju fuktigare miljö, dvs ju mer dynga och gyttja – desto lättare att fodret ruttnar och då tappar man ju effekten av själva utfodringen.
*****************************************************************************************************

Hjälp mig

Har fått höra att det finns vissa teorier och farhågor från personer i området där jag jagar om att frusna betor gör att älgarna kan kasta sina foster. Är det någon av er där ute som vet något om detta eller kanske hört liknande spekulationer från andra håll? Vad tror ni? Finns det något att oroa sig för om man slänger ut betor som stödutfodring för rådjur och älg under vintern?

Och svinen lyser med sin frånvaro

Igår satt Kalle och jag ännu en kväll i kojan och hoppades få se eller till och med höra några svin men det var väldigt lugnt. Har nog suttit en 5 pass nu utan att ens ha fått lite puls.
Eller jo, igår var det så jag rös vid ett tillfälle. Plötsligt hördes ett skri skära genom skogen som jag aldrig hört förut. Det skrek i kanske 20-30 sek och sen blev det tyst. Vi kom fram till att det måste varit en fågel som fått spel.
Men tillbaka till svinen. Teorierna har kommit igång och vi spekulerar om vart grisarna håller hus. Det verkar vara ett dåligt ollonår (bok och ek) i år vilket vi tycker borde öka åtelbesöken men samtidigt kommer teorin att grisarna istället söker sig ut mot sädes och majsfälten. Men å andra sidan kan ju inte alla grisar trängas vid fälten...
En annan sak är att vi vid denna tidpunkten på året (Okt/Nov) alltid hör en massa slagsmål mellan galtarna i trakterna. Det hörs ju rätt långt när grisarna skriker i. Men i år har det varit tyst.
På vägen hem brukar vi väldigt ofta se grisar vid eller på vägen som bökar men i år har det varit lugnt på den fronten med. Då pratar vi ändå om 5km skogsväg.
Men... På andra håll hör vi om personer som sett 80 grisar på ett fält ca 10km från våra åtlar. Är det där dem samlat sig? ;)
Imorrn ska det till krafttag för att fixa till våra åtlar rejält. Bort med icke fungerande Moultrie automater, på med tjära. Ut med majs. Om vi hittar betor, ut med dem med. Nu jäklar ska det dukas upp en svinabuffé som ska få den mest kräsne galten att orka sig med besväret att traska till ST/WTC. :)
Sen har vi ju en älgkalv som ska styckas med. Blir nog en heldag med jaktsaker.

Nr 2 kom på mete

Som jag skrivit innan så är denna resan till Harasjömåla min och Nickes present till Tony då han fyllde 40 i augusti. Naturligtvis hade han kalas á la greek style men då låg både Nicke och jag hemma sjuka och missade årets fest.

I mitten av September började vi skicka mail till Tony där det i början egentligen bara stod att vi ville ge honom en present och sen "to be continued...". Varje dag skickade vi ett nytt mail där vi fyllde på med info och packlista och i lördags hämtade vi honom 14:30 utan att han hade en aning om vart vi skulle åka. För att förvilla honom ytterligare så hade vi svärfars båt på släp som skulle lämnas tillbaka inte långt från Harasjömåla. Hur som helst. På lördagskvällen blev det en finfin tvårätters med tillhörande drycker och cigarr med avec på maten. Kom i säng rätt sent och när alarmet ljöd i Tonys mobil kände jag mig väldans trött. Efter 4 snooze lugnade det ner sig men hörde Nickes mobil köra igång istället. Där blev det noll snooze och snart var vi uppe alla tre. Den fina frukost som var planerad blev det inget av. Vi käkade vars ett ägg, ett glas juice och lite kaffe. Mer fick vi inte ner. Vet inte om det berodde på alkoholintaget dagen innan eller det faktum att vi smällt i oss 1,3 kg oxfile med tillhörade tillbehör några timmar innan.

Inte mycket mer att göra än att ta oss till Mjöldrängen där fisket skulle ske. Det var fortfarande rätt mörkt när vi kom fram och vi var först på plats. Tog fram sakerna och började kasta lite förstrött. Var inte så vidare pigg och efter tiotalet kast åkte bottenmete på och jag kunde sätta mig på en bänk och vila. Då kom det en annan bil och ställde sig bredvid vår. Inte en minibuss och inte en kombi utan en sån där emellan. Ut ramlar det folk och jag vet faktist inte var dem kom ifrån eller hur dem fick plats där i. 8 personer i varierande åldrar flyger ut, hälsar god morgon och börjar springa nedåt vägen med sina prylar. Det fixas och donas i rask takt. Några går ner till båtarna, gör loss två och ror bort till det camp de fixat 100m nedåt vägen. Rätt som det är har dem stängt och låst bilen. 5 pers rort iväg med båtarna och lugnet lägger sig i viken igen. Jag och Nicke tittar på varandra och börjar skratta samtidigt som vi frågar oss "vad var det som hände"? Det var som att titta på en film under tiden man spolar frammåt. Hade inte deras bil stått där hade vi trott vi drömt. Får dock tillägga att detta var ett gäng trevliga skåningar som hade ungefär lika mycket fiskelycka som oss.

Efter att ha fiskat i nån timme ser Tony sitt flöte försvinna rakt ner och greppar spöt. Vevar in en massa löslina och spänner upp. Bra tyngd i linan och snart ser vi firren i ett luftsprång. Den ger en rätt bra fight men efter några minuter får den ge sig och glida in i håvgarnet. En finfin båge på 2,8kg. Uppdrag slutfört! Det var liksom vårt mål med hela resan, att T skulle få en firre. :)

Nu var humöret på topp och tröttheten försvann lika fort som flötet. Vi fiskade vidare och T och N tog en tur med båten. Dock så gick det trögt och vid tiotiden drog vi upp till stugan för att få i oss frukost och städa ur.

På väg tillbaka till sjön piper det till två gånger i fickan. Det mottagna mmset visar att jaktlyckan är god hemmavid och det denna gång var jaktledarns tur att få nedlägga en fin kalv på 68kg.

Åter vid sjön tog jag och N en tur i båten. När vi kommit nästan till andra änden av sjön strax innan där flugstömmen mynnar ut smäller det till på Nickes spinnare. Dock inget som fastnar men pulsen stiger direkt. Vi fiskar vidare och jag kör med en gul fluga. När jag nästan fått in flugan till båten tar det stopp men jag tror att det är nån sten eller näckros och lyfter bara spöt halvdant för att liksom kroka loss skiten som flugan fastnat i. Då känner jag hur det tynger i och ser genast en regnbåge som rullar några meter bort. Vad paff jag blir. Fisken är väldigt beskedlig och följer med rätt lätt mot båten samtidigt som Nicke fixar håven. Dock kom den väldigt snabbt på andra tankar och börjar plötsligt dra bra. Har att göra i säkert 5 minuter och kan inte göra annat än att njuta av fighten och följa med. Den drog så att till och med båten bogserades efter. :)

Håvningen gick odramatiskt och 2,3 kg båge får syna durken. Superkul.

Vi fiskade vidare utan mer action och sen var det dags för lite korvgrillning. Tony hade eldat och förberett så det var bara att hugga in efter tilläggning. Slänger i ett mete när vi äter och vi bestämmer oss för att åka ut alla i båten under sista timmarna. När vi fixat klart allt så ska jag bara dra upp mitt mete och ser då att linan slaknat rejält. Vevar in slaklina och spänner upp. Det blir bra böj i grejorna med ett UL spö. Drillar och njuter. Går dock väldigt snabbt och kan håva efter nån minut. 2,1 kg. Ser då att regnbågen är blind på ena ögat och att den har en spinnare som satt fast i stjärtfenan. Verkar som den gått länge i sjön. Den är grå om buken och väldigt kraftigt rosa på sidan. Ser på huvudet att det är en liten hanne. Senare rensning visar också att denna fisken inte alls var lika orange i köttet som den första jag tog.

Vi hoppar i båten och ror och fiskar. Händer inte mycket. Ingen vind. Lagom varmt, typ 10 grader. Superlugnt. Utanför flugströmsmynningen lägger jag iväg flugan i ett bra kast och när den landat kollar jag på rullen och tycker den ser något konstig ut. Börjar pilla lite med rullen och ser då att den fluglinan jag har kvar i båten, ca en meter, dras ut. Kollar upp samtigit som jag gör mothugg. Känner att flugan sitter fast i något med lossnar direkt i mothugget. Faan med. Varför ska det hugga precis när man sitter och fjösar med annat?? Så går det när man inte är med hela tiden.

Resten av dagen flyter på och strax skymmer det. Dagen är över och det är bara att packa ihop och åka ner till campen. I rensboden står en glad snubbe och rensar en båge på 5,4kg. En sån hade inte varit fel.

Resan hem går fort och tyst och Tony var nöjd med sin 40-års present. Case closed. :)

På fluga

Min första och dagens andra. 2,3 kg.

Nu cigarr, imorrn fiske

I Harasjömåla för att fiska regnbåge. Nickes och min 40-årspresent till Tony.

Lite som julafton

Hade turen att komma över två lådor med cigarrer, Cohiba Espléndidos, till ett ruskigt bra pris så nu känner jag mig rätt nöjd.

Månen skiner men vad hjälper det

Tredje gången jag och Kalle sitter ute på svinen utan att ens höra ett litet knäpp.
Väl vid bilen får jag höra att Kalle haft ett svin på ST som raskt passerat honom. Han hörde det komma på låååång väg och när det närmade sig åteln så sprang det raskt fram till tjärträdet i slänten och gnuggade sig några gånger innan det fortsatte upp för slänten och genade över hörnet i åtelgläntan där lampan inte når honom (eller ens tänds då sensorn inte räcker ända dit). Klart galtbeteende. Ensamt djur som stressar iväg. Letade säkert suggor att förlusta sig på.
WTC känns halvsvalt. Svinen är där sporadiskt och tömmer lådan men sedan dem välte foderautomaten så sprids ju ingen mat kontinuerligt. Får bli bättring där. Ny ställning ska upp snarast.
På den något tråkiga automatfronten så är den nya Moultrie spridaren åter kass. Spred bara en sekund nu igen och trots byte av båda batterierna så är den likadan. Nu får den faan lämnas åter. Har tröttnat rejält på våra automatstrul.

Och jag drog vinstlott två

Det är konstigt hur snabbt allt kan ändra sig.
I måndags var vi rätt konfunderade över var alla älgar och grisar tagit vägen. Ingen såg något på morgonpasset och hundarna fick inte upp något vettigt under dagen. Från gryning till skymning höll vi på.
Att älgjakt kan vara så svårt.
Kändes rätt hopplöst när man åkte hem och visste att man skulle jaga två dagar till. Trodde inte att djuren skulle komma in på marken nu när vi nu sprungit omkring överallt men ack så fel jag hade.
Tisdag morgon hade hoppet återvänt och jag gav mig återigen av mot Fattiggårdbrånet. 06:26 ställde jag bilen vid transformatorn och knatade iväg. Vid rävfällan började jag smyga och när jag vek av från skogsvägen hörde jag snart knak en bit in. Smög så tyst jag kunde men förbannade nattens frost då jag tyckte det dånade när jag satte ner fötterna i det frusna gräset. Hörde en fågel som kvittrade högt och med långa drillar så jag försökte sätta ner foten i takt med fågelsången. När jag till sist kommit fram till tornet så kunde jag fortfarande inte se något djur och var då rätt säker på att det var gris i görningen. Jag tog mig även upp i tornet och spanade bort mot knaken. Såg inget och avvaktade. I stundens spänning glömde jag sätta på radion som jag tänkt göra när jag kommit upp i tornet. Strax kunde jag se hallonsnåren röra sig men fortfarande utan att se något djur. Började undra om det kanske var grävling istället men kunde snart avfärda den tanken då det knakade rätt bra där nerifrån. Satt och väntade på att grisen skulle visa sig då jag hörde två visslingar. Jag kollade bakåt och såg Kennet komma gående. Visslade tillbaka och förstod genast att en vuxen älg blivit skjuten. Kennet och jag stod och gestikulerade utan att jag fick fram att det var gris 40m från honom. Tog fram mobilen och drog ett sms och strax åkte Kennet iväg. Jag såg grisarna böka sig länge och längre bort och det enda jag sett var en mörk rygg som gled förbi i snåren. De tog sig in under en kullfallen gran och rätt som det var slutade det röra sig. Jag undrade om jag missat att dem knatat iväg men det förblev lugnt. Efter 5 minuter tröttnade jag och smög tillbaka mot bilen för att kolla in den älg som nu låg. Klockan var nu ca 07:35. Framme vid Jordgubbahygget var Kalle redan klar med urtagning och jag kunde konstatera en pinnatjur eller en udda 4:a om man räknar varje tagg. ;) Jättekul för Kalle men föga förvånande att det var han som skulle få skjuta då han har en underlig förmåga att alltid få älg på sitt pass. Jag tror att det är han som själv sett ca 80% av dem älgar vi haft vid våra pass. Tror det kommer en story om just denna dag på Kalles sida.

På väg till tjuren hörde vi på radion att David i grannlaget haft ko med kalv hos sig men inte fått skottläge. När allt var klart hos Kalle passade vi om och jag blev återigen tilldelad Brånet. Började kännas halvtrist då det är en bit att gå och det hittills inte hänt mycket där uppe. Passet ligger längst norrut och är liksom sista utposten innan andra marker tar vid. Denna gången körde jag ända till rävfällan så jag inte skulle få gå så långt. Upp rätt snabbt i tornet. Fram med kaffe och matlåda. Jag hade ännu inte hunnit äta frukost men nu jäklar skulle en äggmacka ner. Hör att Ingemar släppt Rhina och att hon naturligtvis fått upp direkt. Efter en liten stund går det loss och börjar röra sig norrut. "Ingen fara" tänker jag. Det går alltid mer nordväst över grannmarken så det är inget att hetsa upp sig över.
Nippe meddelar på radion att det är på väg rakt norrut mot mig och Kennet. "Ja ja. Jag ska ha kaffe och macka".
"Nu får du vara beredd för nu går det till dig" säger Nippe på radion. Hör då hundskall och tar på mig hörselkåporna. Det börjar knaka rejält i skogen tvärs över hygget där grannmarken går strax innanför. "Fasen med. Denna gången var det nära men går utom skotthåll och bort från mig" tänker jag.
Då ser jag kon vinkla upp mot hygget. Kalven kommer med och dem sätter fart parallellt med mig och jag har dem på ca 80m. Tar sikte på kalven som springer först men har en del snår emellan. Kalven stannar till och jag letar upp den igen i siktet. Under denna korta tid hinner kon ikapp och ställer sig bakom kalven. Avvaktar och ser kalven sätta fart igen. Tänker att detta är ju precis som på älgbanan. 80m, springande älg och perfekt bredsida. Kunde lika gärna varit en pappälg med. ;)
Jag får in kalven i siktet och klämmer av ett skott. Den fortsätter en liten bit och stannar sen till efter att ha vinklat något ifrån mig. Misstänker att de kommer fortsätta rakt ifrån mig mot skogen och drar iväg ett andra skott trots att det inte är ren bredsida. Ser kalven vackla till rejält och slår sen i backen med benen i vädret. Känns otroligt skönt att den lagt sig och inte sprungit ifrån mitt pass. Fick höra efteråt att dem andra undrade om jag hade halvautomat då det inte var lång tid mellan skotten.
Ropar på radion att jag skjutit en kalv och gör sen patron ur. Ser då en rörelse i ögonvrån. Vrider snabbt huvudet och ser då två grisar knata iväg från den kullfallna granen. Det var som faan. De hade tagit daglega innan och nu fått nog av uppståndelsen och oljudet. Slänger i en kula i bössan men grisarna har redan hunnit utom synhåll. Ja ja. Jag får nöja mig med en jättefin kalv. :)

Tar fram en cigarr. Snoppar den, tänder och drar några bloss. Kollar kaffekoppen och ser att det skvimpt ur lite kaffe men det som är kvar är fortfarande varmt så jag dricker vidare och känner mig rätt nöjd. Knatar ner från tornet och går bort till kalven. Ser att första skottet tagit högt i buken men att andra gått perfekt och tagit genom lungorna. Då jag aldrig skjutit en älg innan och heller inte varit med och tagit ur en så får jag invänta assistans. Sätter mig på en stubbe och bara njuter.
Vägning visar att kalven låg på 54kg slaktvikt och tjuren på 140kg.

Att älgjakt kan vara så enkelt...

Kalle drog vinstlotten

Ganska gott

Inga djur har siktats än men just nu har jag det rätt gott. Får lite gäddfestivalvibbar men hoppas det ändrar sig snart.

Dagens första

Gäddfestivalen gick inget vidare. Faktist det sämsta fisket vi haft någonsin. En gädda i båten (76cm som syns ovan) och det var allt. Nicke och Tony hade ett hugg var och jag drillade in en liten intill båten och fjantade mig lite så att den släppte. Fick då inte räkna den som fångst enligt Svenne och Greken. Ganska hyfsade förhållanden men ändå inget. Hade totalt 6 efterföljare som vände vid båten men de var svårflörtade. Tacka vet jag jakten. Har man en efterföljare så skjuter man så är det klart sen. ;)
Ser fram emot älgjakten imorrn. 06:30 hoppas jag vara ute för 07:30 släpper Ingemar hunden och då vet jag att jakten börjar 07:35. :)

5 dagars action på G

Imorgon och på söndag är det äntligen dags för Gäddfestivalen igen. Förberedelserna har pågått i flera månader och vi har fixat egna jerkbaits som visat sig funka riktigt bra. Idag är det matköp som gäller då vi har en osagd tävling mellan oss i båten om vem som har bäst/godast matsäck med sig. Mest intressant genom åren måste blir Tonys kombination av rödbetsallad och parmaskinka. :) Kommer dock inte ihåg ifall det var då han hade ett riktigt skitfiske...bokstavligen. Hur som helst, med i båten är SvenneNicke och Tony the Greek. Kan bli nån bild på Nicke med en halvkilosgädda men tror inte det kommer nåt på Tony då han har en förmåga att undvika alla gäddor helt och hållet.
Tror det blir 10:e eller 11:e gången jag är med. Missade bara förra året då vi flyttade och kunde omöjligtvis pussla ihop tiden. Har kommit på 5:e plats som bäst med en 99cm lång gäddusling. Får se om jag kan toppa det i helgen.
Efter att ha gungat i två dagar blir det då älgjakt på måndag. Har väldigt stora förväntningar och förhoppningar på detta år och det ska bli sååå gott att smyga ut i gryningen och ta plats. Kanske blir det i år jag får fälla min första älg?
Vi har ju även varje år haft bättre och bättre samarbete med grannlaget och vi kör många jakter nu tillsammans vilket är superkul. Några nya ansikten och även en del yngre killar som kommer med. Känner mig helt plötsligt inte yngst och mest oerfaren. Äntligen nån annan som får ta några av gliringarna. ;)
Kommer försöka slänga in bilder under pågående jakt och fiske men får nog inte mycket tid att skriva nån längre text förrän efteråt. Önskar er alla jägare en trevlig älgjakt (sketjakt) och er Gäddfestivalfiskare önskar jag trevligt smågäddfiske då jag själv hoppas få de stora. ;)

Dagens jägare

Äntligen var det så dags att släppa hund för rådjursjakt. Vår snälle jaktledare lånade ut sin Pella till mig och Kalle hängde på som passkytt. 07:30 träffades vi hos Nippe och åkte sen ut. Första släppet blev norr om Rinaldos hygge (som det så fint heter). Vägen dit drog Pella friskt i kopplet och det märktes hur sugen hon var på att få komma igång. Jag tog några steg in i skogen för att visa henne vart hon skulle börja och när jag stannade till stannade även Pella som om hon visste att nu var det dags att koppla loss. Det tog inte mer än 3 sekunder efter att hon var fri som skallen ekade genom skogen. Skönt att höra men visste att hon var så het att hon nog skallade för minsta lilla. Väntade en stund och hörde att skallen inte var taktfasta utan kom då och då. Såg på pejlen att hon stack rakt iväg för att sen vända tvärt tillbaka. Hon visade sig kort på vägen och sen iväg på en retur. Skall, iväg och vända om. Jag gick vidare bort mot vändplanen och hon drog iväg på en tredje rusch. Samma visa men efter det hade hon sprungit av sig lite.
Vi gick in vid vändplanen och nu sökte hon på bra. En bit in blev det upptag och nu hördes det tydligt på skallen att det var på riktigt. Drevet gick rakt mot Kalle på brånet och jag kikade på pejlen. Dock så vände det precis vid vägen innan och buktade tillbaka. Såg och hörde att det gick lite ost om mig och där gick det rakt ut ur såten. Pella släppte ganska snabbt och var tillbaka vid mig. När vi gick vidare hörde jag en gris flåsa till på håll. Vet att Pella är lite osäker med gris i backen och det kan ju påverka lite.
Inga fler upptag och strax var vi framme vid Kalle. Vi gick tillbaka mot bilarna och Kalle passade om på en skogsväg och jag släppte vid dörren på stenen. Pella sökte kors och tvärs men verkar inte hitta något alla. På ett ställe satte hon sig ner och kollade rakt ut över ett kärr. Precis som om hon tänkte att dit går jag inte. Tyckte mig även höra något knak därifrån och vet att det finns en hel del gris i området. Vi gick vidare utan ett enda upptag. Hittade lite kantareller på vägen men hade inget att ta dem i så de fick stå kvar till senare.
Detta släppet var så lugnt att jag till och med fick ett sms från Kalle som undrade om vi gått vilse. ;)
Grannlaget jagade också denna dagen och vi hörde då och då på radion om deras jakt.
När vi strålade samman ville vi även köra igenom en liten skogsdunge kort därifrån där det brukar stå rådjur. Kalle passade om till Tallmon och jag släppte mitt på dungen. Det blev ett upptag en bit in men det verkade vara för gamla slag och Pelle lyckades inte driva ut något.
Nu märktes det tydligt att hon började bli trött så vi avslutade. Kollade åtelkameran på vägen tillbaka och konstaterade att det varit en kviga och en tiotaggare framme. :)
Lämnade av en trött hund hos Nippe och körde ut till Traket där Kalles sambo Millis väntade med äggmackor och nybryggt kaffe. Verkligen lyxigt med hackad persilja och allt och passade perfekt efter några timmar i skogen.
Nya planer smiddes och Kalle förklarade för Millis hur hon skulle gå. Jag var nu också passkytt och Millis hundförare med deras jaktspaniel Clara. 8 rådjur har siktats väldigt ofta på ängarna runt omkring så förväntningarna var höga. På plats gällde det att vara beredd hela tiden. Stöter Clara rådjur så går det fort och tyst. Inga skall. Har det lugnt på passet sånär som en stor Glada som kommer flaxandes genom skogen och för rätt mycket oväsen.
Kalle ropar efter en stund att Milla nu var framme och vi bryter helt för dagen.
På radion hör jag att grannlaget nu sadlat om och istället jagar gris. Anropar Gillis och får höra att de kör för fullt med Porthos i ett majsfält. Hardcore!! :) Önskar att man kunde vara där också men man kan inte få allt.

Jakt och automatsnack

Igår blev det äntligen lite jakt. Kalle och jag stack ut en sväng på kvällen för att först se ifall vi kunde se och nedlägga någon kronhjortskalv och efter skymning vaka på svinen.
Måste dock först rapportera om Kalles upptäckter tidigare på dagen. Han åkte ut till våra problemåtlar för att göra några undersökningar och byta ut en av de felaktiga automaterna.
I Traket testade han att slänga i ytterligare ett batteri i automaten och då jäklar blev det fart på den. Något skumt då det i bruksanvisningen stod att den skulle fungera med både ett och två batterier men inget om nedsatt funktionalitet. :(
Hur som helst så verkade åtminstone en av två nu funka som den skulle så Kalle drog vidare till ST. Även där slängde han i ett nytt batteri men automaten spred i alla fall bara max en sekund. Då bytte han plats på batterierna så att det helt nya hamnade på plats ett och då funkade helt plötsligt även den automaten som den skulle. Spred ca 12m i diameter. Bättre än Accufeeder vilket vi hade hoppats på från första början. Kalle misstänkte att urverket i automaten endast gick på det första batteriet och att det fanns något relä som slog ifrån om spänningen gick under en viss nivå. När vi testade förra gången hade vi ett äldre batteri (som dock absolut inte var dåligt på något sätt, typ 6,3V vid mätning) i fack ett och ett helt nytt i fack två. Troligtvis så sjönk spänningen mycket precis när automaten drog igång vilket gjorde att spänningsnivån blev för låg i batteri ett och automaten slog ifrån spridningen.
Nu funkade då äntligen alla våra tre åtlar och automater. :)
Vid 17:45 hämtade jag upp Kalle och kl 18:15 smög vi oss iväg från bilen. Kalle skulle sitta i det torn jag satt i på bockpremiären och jag tänkte sätta mig något nedanför. När smög upp en bit på vägen såg vi hjortslag i gruset som ledde ner mot överväxta sjön så jag sa att jag skulle smyga dit istället. Ungefär vid 19:20 skulle vi smsa hur det var med ljus och så. Kalle fortsatte och jag bytte håll. Svårt att smyga i ömsom grus, ömsom grästuvor och småsten. Kom i alla fall ner till sjön utan att se något djur. Såg några färska grisslag vilket fick mig på bättre humör. Svängde av ner mot Djupgölen och när jag kom fram till det tänkta stället för ett kort pass var klockan 19:10. Kom att tänka på att det är mycket jobbigare att ta korta långsamma kontrollerade steg än att bara traska på. Trots det väldigt långsamma tempot var jag rejält varm. Även myggorna uppmärksammade min position och ville ha sig en smakbit. vid 19:20 var det fortfarande ljust men Kalle hade skickat sms. Han hade tydligen en älgtjur hos sig. :)
19:30 började det skymma och jag vände åter. Ytterligare ett sms från Kalle avslöjade att han även hade två rådjur hos sig. Hmmm. Vissa har tur och får se vilt.
19:45 hade det skymt rejält och vi stålade samman vid Boken och gick bort till bilen. Körde 600m bort och ställde bilen för att knata till ST. 20:00 då vi hade 30m kvar till tornet hör vi kornet smattra ut från automaten. Fint det! :)
Vi sätter oss och avnjuter tystnaden. Eller... Jag skulle putsa glasögonen, smsa till jaktledaren, tappa telefonen i golvet och väsnas i 5 minuter innan jag kom till ro.
Ca 21:10 plaskade det till rejält nere i bäcken och kort därefter rullar det in 4 grillgrisar på åteln och börjar smaska. Lampan tänds och de skräms. Har aldrig sett detta beteendet hos grisarna där uppe. Tråkigt. De ger sig helt enkelt av och vi sitter lite snopna kvar. Hoppas att det ska komma nya grisar snart men tiden går och 23:00 får vi nog och packar ihop. Hörde väl nån ensam gris till under kvällen men inget mer. Undrar om det starka månljuset får dem att bli lite försiktigare??
Hur som helst var det riktigt trevligt att sitta ett kvällspass igen och nu är det kul att alla tre åtlar äntligen är igång igen.

Automatuppdatering

Då var båda tunnorna upphängda. Allt var avklarat redan i torsdags men var tvungen att lägga ut en liten vit lögn om lördagens arbete då det planerades svensexa för Stefan samma dag och han skulle helst invaggas i falsk trygghet om att han skulle ut på lite jaktfix. Betet svaldes helt och han kunde kidnappas enligt plan.
Automaterna då?? Jo, de var inget vidare. Vi slängde först upp den i Traket med nytt rep. Satte igång en testspridning och blev väldigt besvikna då allt korn i stort sett ramlade rakt ner. Hade kanske en spridning på 4m i diameter mot lovade 20m! :o
Något molokna åkte vi till ST och reste den ställningen. Drog igång en testspridning där med men den var ännu sämre. Spred en sekund och lade sen av. Testade igen med samma resultat. En gång till och då gick den några sekunder och sen bara en sek åt gången igen. Vi lutade då tunnan så att spridarplattan inte fick nåt korn på sig och körde igång. Jodå, nu gick den alla 10 sekunderna. Upp med tunnan igen och igång. Nu jäklar var det fart på eländet och det smattrade bra mot benen, (hade inte hissat upp tunnan helt). Drog igång ett test till men då blev det en sekund igen och så fortsatte det.
Det är ju själva fasen att när man lägger lite extra pengar på att få bra saker som man ska kunna lita på så funkar inte skiten alls. Ringde upp Racerback på fredag fm och får då höra att dem haft en del fel med just denna automat. Fasen vad besviken man blir då. Här har man lagt ner flera timmar på att montera allt och sen köra ut med det hela i skogen bara för att sen få skära och montera ner automaten igen för att köra de 5,5 milen till Karlshamn och byta dem. Och då står man ju på ruta ett igen. :(
Det är ju inte så att man har all tid i världen på att fixa med automater hela dagen.
Återkommer med mer status när det hänt nåt.
http://www.dagensjakt.se/refer/65/

Dags för tävling igen

Nu kör Dagens Jakt igång med en tävling igen och precis som förra gången hjälper ni mig om ni ni klickar er dit via länken och sedan klickar på något annat på själva Dagens Jak sidan.
Har ni egen blogg kan ni själva anmäla er och vara med. :)
Har ni aldrig varit inne på Dagens Jakt så kan jag varmt rekommendera sidan då den samlar alla jaktnyheter på ett och samma ställe.
http://www.dagensjakt.se/refer/65/

Redo för tuffare tag

Nytt rep (1,2 ton brottgräns), ny automat och fyra stolpar att köra ner i marken för att förankra ställningen så att grisarna inte välter den igen. På lördag kör vi ett ryck. Sen jäklar....

Krasch och mos

Nu har det varit lugnt med bloggandet ett tag och det har sina naturliga orsaker. Den 25:e Aug åkte jag på en sjujäkla förkylning som faktist ännu inte släppt helt. Låg väl däckad dryga veckan och när jag sedan var hos den värdelöse doktorn så sa han att de aldrig skriver sjukintyg för förkylning. Bara att knapra piller och dra till jobbet. Visst kunde det smitta sa han men alla går till jobbet förkylda så det gjorde inget tyckte han. Det var nog så jag hade fått det.
I nästa andetag skriver han ut penicillin mot Borelia eftersom jag haft några fästingar som gett stora runda rodnader och ett antal andra symptom. Skum kille det där. Sista gången jag gick till Rutger på vårdcentralen.
På jaktfronten har det hänt lite för dem andra som varit friska. Två grisjakter har dem hunnit med och fällt en gris varje gång. Det är ju lite typiskt att så fort jag inte är med så faller dem som furor. Hmmm. Kanske inte är någon tillfällighet. ;)
Vi har varit bedrövliga på att ta hand om våra åtlar men även haft lite otur med automaterna. ST blev ju vält av en gris så automaten gick i hundra bitar. WTC tog kornet slut i och i Traket lever automaten sitt egna liv. Vi inhandlade två nya automater på Racerback som vi nu skulle testa. En Moultrie och en Quality. De låg på ungefär samma pris och skulle båda vara bra. Qualityn var analog och Moultrien digital.
Jag tog hem båda tunnorna och började med fogskum. Det samlas nämnligen alltid en massa korn längs med kanten som aldrig kommer ut så vi tänkte fylla upp med fogskum och forma som en tratt så att kornet rinner ut även vid små mängder kvar.
Kan ju säga att det var inte helt lätt att kapa till det hela längst nere i en tunna. Dessutom var det stora hål en bit in i skummet så jag fick foga om i omgångar innan allt blev bra .

Efter en del knölande var båda automaterna klara för uppsättning.

Qualityn till höger skulle upp i Traket så jag åkte dit idag för att sätta upp den. Fyllde på med korn och allt såg perfekt ut. Hissade upp den och när tunnan nådde toppen sa det smack i repet och tunnan kom farande rakt ner. Landade naturligtvis rakt på automaten som trycktes ihop som ett dragspel. 1150:- rakt åt helvete. Motoraxeln var sned, spridarplattan helt deformerad och övre locket med packning trasig, sprucken och av. Omöjligt att laga. :(
En ny sväng förbi Racerback och en ny Moultrie inhandlad. Tror nämnligen att den inte hade gått sönder av en liknande smäll. Där hade liksom ramen tagit smällen och skyddat själva automaten.
Bara att ta nya tag för att få upp automaterna så snart som möjligt.
Får avsluta med några bilder från åtelkameran.
Först några trevliga på en ny grupp i Traket.



Här bild vid påfyllning innan upphissning.

Och här undrar jag vad som hände...

Grattis till Tonys första vilt

Efter fika och omgruppering ställde vi ut i ny såt. Denna gången passade även jag och det vid Tjädertallen. Cilla släpptes och fick återigen upp nåt som gick iväg en bit innan hon släppte. Omtag och samma visa igen. Vid mitt pass hörde jag varken hund eller annat. Hade ett smaldjur som kom väldigt fint snett mot mig och jag önskade att det varit den 1:e Oktober och att Pella skallat en bit bakom. Då hade det smullit. :)
Nu var det andra bullar och då vi inte lyckades i andra såten heller samlades vi vid masten för att släppa på ett tredje ställe, nämnligen vid själva masten. Kennet hade fått åka hem och vi var tre kvar. Jag passade på en liten skogsväg uppkallad efter Ingemars far som byggt den och Tony satte sig i tornet han började i imorse. Jag kom fram till den stora stenen jag skulle stå vid och såg flera viltstigar som gick in i såten. Perfekt. Ser då nåt gult på marken där jag står och plockar upp en. Kantareller!! Då fick man nåt att göra på passet tills det kom upptag.
Efter en liten stund får jag sällskap av Cilla som dock sticker iväg igen.
Tony ropar till Ingemar på radion.
"Vad får vi skjuta idag?" (annat än vildsvin då...)
"Vildsvin och räv" svarar Ingemar.
"Jag har en bock här".
"Vänta tills jag får in Cilla så säger jag till"
2 minuter senare ropar Ingemar att Cilla är kopplad men får då till svar att nu är det försent och att bocken gått iväg.
"Den kommer nog tillbaka strax" säger Ingemar. "Vi kan samlas vid bilarna Fredrik".
På vägen till bilen (med kepsen full av kantareller) hör jag ett skott gå och förstår direkt vad som skett. Tony som ganska nyligen tagit jägarexamen hade fått skjuta sitt första vilt. :)
Ingemar och jag möter upp en bit in från vägen och Tony får en lektion i urtagning av Ingemar.
Stort grattis till Tony och det dröjer nog inte länge tills nästa vilt faller. Han verkar ha en riktig flax på den fronten. Förra jakten vi hade passerade ju i stort sett alla svinen hans pass... :)

Välförtjänt vila

I fredags hade Ingemar sett en stor grupp vildsvin (minst 15 st) på ett ställe och misstänkte att de hade daglega i närheten. Därför bokade vi in en svinjakt på söndagen och samlades vid masten kl 06:00. 05:49 såg jag strax innan avtagsvägen till samlingspunkten att Ingemar svängde av uppåt. Då är jag åtminstone på delad förstaplats idag. :)
Vi var fyra man idag och endast en hund. Vi ville inte blåsa upp det för mycket utan testa området där svinen siktats. Tony och Kennet passade ut och jag gick med Ingemar och släppte Cilla. Då jag själv är sugen på att köpa hund i framtiden är det oerhört lärorikt att få gå med och se hur allt går till samt se hur Ingemar och Cilla jobbar. Ett plus till är att det liksom händer lite mer än när man sitter på pass. :)
Två fina sök tog det innan hon försvann en lite längre stund. Skallen kom och nu var det jakt. Dock ropade Kennet ganska snabbt att hon fått upp älg och Ingemar visslade in henne. Hon kom på stubinen vilket är väldigt bra när vi ska ha sån selektiv jakt som idag. Väntade ett par minuter och släppte sen iväg henne igen en bit bort. Hon for iväg igen och fick upp något, troligtvis svin, som dock var sköra. Ingemars ord för när djuren inte vill stå utan sticker direkt. Vi såg på pejlen att hon stod en bit bort men kom tillbaka efter en stund igen. Nytt släpp och nytt upptag... Samma visa. Alla drog nordöst och släppte vid sjuan på pejlen. Tre upptag blev det men inget ville stå. Vi såg många tydliga spår efter vildsvinen. Färska bökningar och nedtrampade viltstigar i gräs men vill det inte så vill det inte. Bara att ta fika och gruppera om.

Två bockapass till

Satt ute i måndags kväll också. Taggad av morgonens bravader satte jag mig i vasstornet vid 19:15 och hoppades få se något. Vinden låg rätt bra och myggen besvärade inte så värst. Satt och smsade med Nippe som hade sällskap av Stefan på brånet. De hade tydligen två älgtjurar hos sig vilket inte är fel. Efter ett tag kollar jag bakåt och då ser jag en get med ett kid hoppa ifrån mig. De var rätt i vind och hade naturligtvis fått vittring av mig. Sitter kvar men hör inte så mycket då det blåser lite och jag har några lövträd tätt inpå som omöjliggör en förvarning om vilt. Jag beslutar mig för att kikarspana av bakåt och vänder mig om på plankan. Ser några harar men inget mer och när jag åter vänder mig tillbaka står det en get med dubbelkid mitt på vallen. Var kom de ifrån? Snabba var dem med. Dock ingen bock i detta gäng men väldigt kul att titta på. Fick sms från Nippe att de givit upp pga av myggen men ytterligare senare fick jag ett mms med en bild från Förlossningen. Vattnet hade gått på hans fru och de fick brådska hem och iväg. 06:44 den 17:e tittade lille Ossian ut och Nippe är numera far. :) Hipp hipp hurra!
Jäkla tur att han kom den 17:e. Annars hade det nog varit svårt att få till framtida bockpremiärpass för Nippe.
Ikväll tog jag mig tid igen för att sitta av ett pass. Hade för dagen inhandlat en ny lockpipa, Nordik Roe, som jag fått höra ska vara hästlängder bättre än Buttolon. Ni vet vad jag tycker om nya prylar på jakten men skiten ska sittas av så det var bara att ge sig ut. Tog passet vid den överväxta sjön och började tuta. Kontakt- hets- och ångestläten om vartannat. Inte ett liv. Ytterligare en skitpipa tänker jag. Tröttnar på att sitta kvar och beslutar mig för att flytta till det tornet jag satt i i måndags.
Smög mig dit och kommer fram till tornet. När jag stigit upp 2 steg ser jag en älgko stå 50 m framför mig. Jag stannar upp och avvaktar. Kon rör sig inte och jag tycker att eftersom det inte är jakt på dem nu kan jag ju testa lite. Smyger upp kameran och tar tre bilder. Alla blir suddiga då slutartiden blev något hög i skymningen. Sätter då på filmläge och börjar filma samtidigt som jag tar mig upp i tornet. Då börjar kon gå snett ifrån mig. Jag lockar då några gånger och hon stannar upp och vänder sig mot mig. Efter en liten stund och några lock till svarar hon med ett bröl och tar några steg mot mig. Jag lockar på och hon brölar. Efter en stund tröttnar hon och brölar sig iväg bort från mig. Jag tar då fram Nordiken och ser samtidigt att det visst står ett smaldjur/get ca 20 m till vänster om där kon stod. Jag börjar tuta men smaldjuret bryr sig knappt. Då kommer plötsligt kon tillbaka. Jag spelade tydligen fint för hon kom tillbaka och sjöng dessutom med. ;)
Smaldjuret sket i vilket och gick och betade medan jag körde mina tre läten ackompanjerat av bröl då och då. Hör plötsligt att det knäpper till bakom mig och jag vänder mig om. Där står en bock 50 m bort och kollar. Hmmm. Funkar tydligen med denna pipan. Jag kollar i kikaren och ser att det är en liten spets. Då jag redan skjutit en bock i år så är det endast "medaljbockar" eller liknande som är tillåtna så denna får gå. Lockar dock lite till men snurrar samtidigt så den får nys om mig och går iväg. När den kommer in en bit in i skogen börjar den skälla väldigt mycket, nästan lite jämrande som om den var väldigt besviken på att det inte alls var en fin donna den kunde para sig med utan bara en halvbuske i ett torn som lät lite (hade glömt överdelen av min "buske" hemma).
Hur som helst. Älgkon arbetade sig så småningom bort, brölandes. Jag tyckte jag hörde något knäpp till bakom mig men vid det läget var myggen fruktansvärt irriterande så jag packade ihop och gick. Nästa år ska jag vara redo med Nordiken från första minut. :)

Min första bock!!

03:20 ljöd alarmet i mobilen och jag masade mig upp. För att inte väcka resten av familjen sov jag i gästrummet vilket passade bra då jag hade alla prylar precis bredvid. Öppnade ytterdörren och konstaterade att det utlovade regnet inte föll men det blåste en del. Dessutom var det varmt. 19 grader.
Fixade mig iordning och stack. Skulle ta ett torn strax ovanför WTC så det var en liten bit att köra. Ungefär halvvägs satt en vit uggla precis mitt på vägen (på mittlinjen) och rörde sig inte en millimeter. Jag höll ut och körde om. Fick lite Twin Peaks känsla.
Stannade och fixade till allt på det sedvanliga stället och när jag körde vidare så stod ett helt gäng med grillgrisar i vägkanten bara 100m därifrån. När jag sedan smög till tornet hoppade en padda över grusvägen. 05:10 satt jag på plats. Två av kanterna på tornet hade lossnat i ena änden men jag hoppades att jag ändå skulle kunna använda dem som stöd utifall att.
Satt och kollade i kikaren, pep lite i buttolon, smsade, kollade mer i kikaren, pep ångestläte, slogs med myggen osv. Var rätt sur över att det small runt om men som vanligt inget som ville visa sig för mig. Ska det gå ännu ett år utan att jag skulle få skjuta nån bock?? 06:25 pallade jag inte att sitta mer. Fick träsmak och ville röra på mig. Beslöt mig för att smyga ner till överväxta sjön där vi ibland ser en del rådjur.
Tog med mig allt och genade över hygget ner till ingången till WTC-hygget. Lämpade av ryggsäcken i vägkanten, skickade ett sms till Peter och meddelade att jag inte sett ett skit och gick sen iväg. Hann inte ta mer än 3-4 steg då en bock hoppade upp på vägen 20 m framför mig och stannade mitt på. Jag frös och bocken likaså. Där stod jag med skjutstödet i ena handen och Stig på axeln. Tror han undrade vad det var för buske som stod där mitt på vägen då jag hade full camouflage mundering på mig. Vinden låg rätt mot honom så han kan inte ha missat min doft. Efter 10 sek blev han lite orolig och hoppade vidare. Utskälld blev jag också. Dock så hade han inte bråttom utan stannade till en bit upp i slänten. Jag lade snabbt ner skjutstödet och fick fram Stig. Hade lite sly mellan oss men såg att bocken började röra sig parallellt med vägen mot mig. Jag ställde mig i en glugg och tänkte ropa till då den stannade perfekt med full bredsida på 15 m. Fick in den i siktet som var lite väl högt ställd i förstoringen och skickade en bula. Bocken knäade och lade sig direkt. Lycka...
Gick upp till den och kunde konstatera en 4:a eller 5:a beroende på en bula=tagg eller ej. Tog ur den och band ihop alla klövar. Upp med ryggsäck, Stig och bock på axlarna. Tyngde gott. Knatade iväg till bilen och på vägen låg en padda, platt och död. Jag log åt liknelsen.
Klockan 08:00 samlades vi alla på gården enl traditionen och åt frukost tillsammans och delade jaktupplevelser. Får nog ta en tur ikväll också och se om jag lyckas se nån räv istället.

Nysmugen

Vi var ett precis lagom gäng som samlades på gårdsplanen i Tving kl 05:30. Jag försökte komma på plats först av alla 05:23 men fick som vanligt se mig slagen av Ingemar och Gillis som satt med en kopp kaffe i handen när jag svängde in. Vi som tagit oss upp var då jag, Nippe, Kalle, Kente (från vårt jaktlag) och Ingemar, Gillis, Lennart, Hasse och Tony. Fyra väldigt pigga hundar av raserna Tysk jaktterrier, Jämthund, Gråhund och Laika väntade i bilarna och dagens lovade regn lyste med sin frånvaro. Istället var det blå himmel och noll vind. Det diskuterades fram och tillbaka var svinen kunde tänkas ligga och en plan formades fram. Passen delades ut och jag åkte med Kente. När vi var vid Enspiken påminnde jag Kente att vi redan kört förbi inpassagen till tjädertallen och jag hoppade av för att gå tillbaka. Fixade iordning mig med radio och myggspray och hörde någon säga nåt i radion. Hörde dock inte vad då jag ännu inte fått i snäckan. Knatade neråt grusvägen och vid dubbelsnitslingen vek jag av in på körvägen. En kort bit in hör jag att de ropar ut att hundarna är släppta. Hmmm. Ingen fara. Det tar ju en stund innan de får upp nåt och jag har bara 5 min kvar. 30 sek senare ekar skallen genom skogen och de kommer nedanför mitt pass. Fasen med!!

Börjar halvspringa och tar då naturligtvis fel väg. Finner mig för långt söderut och ser inga snitslingar längre. Sparar av skogen och ser ett rödvitt band 50 upp. Genar så det brakar om det men alternativen är få då det är sly och kvistar överallt. Kommer på banan igen och fram till passet. Hör då att det knakar en bit in där jag inte kan se. Ett djur rör sig norrut och jag försöker se vad. Ser nåt komma ut ca 100m bort men kan inte urskilja vad. Tycker mig se en vit rumpa som hoppar bort från mig och avfärdar det som rådjur. Får ner ryggsäcken på backen och sätter mig. Svetten rinner och pulsen är hög. Hör inga mer knak. Jaktårets första riktiga drevjakt har börjat med en rivstart!!

Hundarna som driver gris jobbar sig sakta norrut men lyckas undvika alla passkyttar. Tony ser några passera honom utan att få till en skottchans. Efter en stund har Cilla (jämthunden) släppt och kommer tillbaka till Ingemar. Han tycker att det borde väl ändå stå fler grisar där de fick upp i början och släpper in Cilla igen. Jag ser henne komma till höger om mig och jobba sig söderut. Efter en kort stund ljuder skallen. YES!!!! Avståndet är ca 150m och jag hoppas innerligt att det ska ta vägen förbi mig. Efter en stund har det fortfarande inte rört sig och jag meddelar Ingemar status samt att jag sitter 150 norr om ståndet. Det pratas lite fram och tillbaka på radion och Ingemar anropar mig.

"Hör du hunden? Står det?"

"Ja, det står fast 100-150m rakt söderut från mig"

"Då kan du gå på det"

6 ord som klingade som guld i mina öron!! Detta skulle bli premiär på att smyga på ett ståndskall. Hade hört och läst en del om hur man ska gå tillväga och försökte röra mig endast då Cilla skallade. Den fjärtande vind som fanns kom från SV så det borde passa bra. Smög mig mot skallen och försökte välja en tyst väg frammåt. Valde vägen till höger om tallen i bilden nedanför. Då det var kärrmark jag skulle över var det hyfsat tyst att smyga. Rätt som det är sjunker högra benet ner till knäet i ett kärrhål. "Faan, undrar om det kom över skaftet?" hinner jag tänka innan jag kände det kalla vattnet sippra in. Tar ett steg till för att ta mig upp då vänstra benet sjunker ner till låret. Hmmm. Detta var ju lite jobbigt. Fokus försvann från att undvika vatten i kängorna till att ta mig upp överhuvudtaget. Kravlar mig upp men hjälp av en liten björk som står bredvid och fortsätter mot ståndet. Grisen verkar inte hört mina ansträngningar som tur är. Med kanske 40m kvar försvinner marken under mina fötter. Det som såg ut som vanlig mossa var ett hål där jag ännu inte känner till djupet. Jag sjönk ner till skrevet och slängde mig frammåt. Hamnar med bössa och överkropp på kanten och ålar mig upp likt en isfiskare som gått ner sig i en vak. Upp på fötter igen och känner den "härliga" stanken av dy. Nu kan jag nog kalla byxorna injagade. Trots dessa dyiga missöden var humöret på topp. Jag smög ju på ett ståndskall. :)

Hör på radion att gråhunden Fanta var tillbaka och att Hasse släppte henne en bit upp. Hon sket tydligen i om det redan pågick ett ståndskall. 2 minuter senare ansluter Fanta och vi har nu två hundar som ståndar. Hade det varit tätt och snårigt hade det varit sämre med två hundar att hålla reda på men nu såg jag klart var jag hade dem och de förde ju mer oväsen tillsammans som dränkte mina ljud.

Jag smög vidare och när jag hade Cilla 15m framför mig såg jag fortfarande ingen gris. Cilla ser mig och kommer för att kolla till mig. Vänder sen tillbaka och skallar vidare. Hon är vänd snett mot mig till vänster. Fanta har jag snett bakom mig till höger. Några steg till. Fortfarande ingen gris. Ser en glugg ett par meter fram och tar mig dit så att jag kan sticka fram huvudet och kika. Ser då en stor brun tunna 7 m bort. Oj.... den var inte liten. Ser varken huvud eller svans och kan inte avgöra hur den står. Tar ett steg till för att komma upp lite och kunna se mer. Precis när jag stannat till tittar grisen upp och kollar rakt på mig.

Jag står stilla och den står stilla. Jag noterar de vita ränderna på sidan av trynet men ser inga betar. Grisen står liksom i en svacka och jag ser inte buklinjen från där jag står. Jag hör inga andra grisar/kultingar i närheten. Med facit på hand hade man kanske kunnat slänga upp bössan till axeln och klämma iväg ett bra skott men jag ville se mer av grisen innan jag gjorde något. Kanske 5-7 sekunder går och grisen tycker att den fått nog. Den ger sig av mot det hållet jag kom från och jag tar några steg tillbaka för att ev. kunna se den igen. Hör bara lite knak och sen är det tyst igen. Eller tyst och tyst. Hundskallen ekar ju kontinuerligt men nu filtrerar liksom hjärnan bort det ljudet och koncentrerar sig bara på grisen. Fanta står en bit ner (20m) mot där jag kom ifrån men Cilla står kvar på samma ställe. Var är grisen? Här gör jag nog ett misstag och smyger lite tillbaka. Borde stått kvar för jag är inte säker på att grisen verkligen insett faran. Om jag stått kvar kanske hundarna ställt grisen igen en liten bit bort?!? Men men, där jag står vet jag inte vart grisen tagit vägen. Cilla står fortfarande krav och jag tror att det finns fler grisar där den store stod. Jag går då tillbaka mot Cilla men då ger sig även hon av. Hör då att grisen knakar iväg och att den korsat mina spår och gett sig av nordöst. Jag förvarnar de andra på radion och står kvar. Hör först en passkytt som ser grisen i diket och sen en till som ser den skymta förbi innan det går iväg. Ingen som ser den bra nog eller får skottchans. Om jag får sia så var det en sugga på ca 100-120kg, dock utan kultingar men stor chans att den var dräktig.

Jag tar mig tillbaka till Tjädertallen och sätter mig på ryggsäcken. Precis dyngsur av svett och dyvatten är jag men bryr mig inte. Jag har ju precis haft bra jakt. :)

Efter en stund tar jag ner bössan från axeln och lägger den i knäet. Ser då att den är blöt på ett parti. Känner med handen på baksidan av jackan men det är torrt. Kommer då på att det är min egen "ånga" som ventilerats ut genom jackan och fastnat på bössan. Bra betyg åt den nya T&P Outback jackan. Hmmm, undrar om det var därför jag inte kom till skott? Jag hade ny jacka på mig.

Det lugnar efter en stund ner sig och vi tar fika. Upplevelser och händelser luftas och jag får naturligtvis dra min historia. Klockan är 10:00 och vi tycker att vi hinner med ett kort släpp till. Vi bryter upp och då kommer Kalle gåendes. Han hade gått lite fel och missade hela fikan.

Jag blev åter tilldelad Tjädertallen men detta släppet blev resultatlöst. Klockan 10:47 bröt vi då hundarna var varma. I bilen visade termometern 26 grader. Puh. Strandväder men är det jakt så är det jakt. ;)

"Nu är det jakt"

Klassiska ord från Ingemar när hundarna fått upp gris. :)

Läget är som sådant att vi går ut och jagar tillsammans men jakt är det inte förrän hundarna fått upp ett djur. Stoooor skillnad.

Detta passet kallas Tjädertallen och är ett relativt nytt sådant.